snyggochsnell

ÄT EJ

kött
vitt bröd
kaffe latte
socker varenda dag, man blir beroende
snabbmat hamburgare pommesfrittes
färdig mat, fryst mat
oregelbundet

FÖR ATT FÅ MUSKLER

spänn magen hela tiden
cykla och simma på sommaren
ät tonfisk och lax
promenera snabbt dit du ska
sträck på ryggen

VARJE DAG

ät nyttig frukost, helst samma sak varje dag samma tid tex fiberbröd m ost o grönsaker och kaffe
ät garbagesallad till lunch
ät kraftigare middag tex pasta

HAHAHAHA den låter ju helt riktig min diet, som dom brukar låta, jag hatar dieter, jag tänkte att nu ska jag skriva en egen och så märker jag att den också låter som hitler, sofis mode osv. jag upplever den inte som hitler utan den går verkligen av sig självt.

jag vill ju skriva också.
mycket!
vill alltid skriva när jag är ledsen. men jag är trött på att läsa om det efteråt. samma sak när jag är extatisk.

det är en röra. men det är det inte. egentligen har jag nog aldrig haft bättre koll.
för jag vet exakt varför jag skriver nu och varför jag känner mig lost. det är för att jag inte vill gå och lägga mig.
och det är för att jag ska åka till umeå imorgon. för varje gång jag ska resa får jag grov ångest.
allting i mig säger nej åk inte. stanna. gör ingenting istället.
det spelar inte roll vart jag ska egentligen.
jag har börjat skjuta på resorna. en dag två dagar en vecka. köper mig tid. men det är bara att skita i för febern släpper inte. sen när jag åker känner jag mig som kung och älskar det. detta vet jag också. som vanligt måste jag vara modigare än vad jag är för att sen kamma in belöningen.

jag var knappt hemma förra året känns det som. jag var faktiskt inte det.
jag var i göteborg, paris, vietnam en månad, skogsnäs, skåne, jämtland, årsunda, skärgården 6 veckor, venedig, sen wien i tre månader. sen var det 2010 och jag har varit i wien en månad, till göteborg två gånger och till umeå två gånger. och till årsunda två gånger.
och jag är så trött på att ha resfeber. jag älskar att vara hemma. har börjat jobba hemma också, och det funkar! börjar få så svårt att se anledningar till att röra på mig.

och vi är uppsagda men bor kvar i lägenheten. för jag tog upp kampen. mitt i all resfeber alla ansökningar och allt tog jag upp kampen tillsammans med hyresgästföreningen.
vi vet inte om vi får bo kvar än men jag hittade också jims poäng i hsb där han stått i kö i 25 år utan att han visste. det upptäckte jag. jag kan vara duktig om jag gör mitt bästa.
karin sa idag att hon tänkt på hur målinriktad jag varit så länge. att jag alltid vetat vad jag vill göra och hållt den styrningen. det är sant. blev så glad att någon märkt. jag bestämde mig när jag var 13 år. jag hade en stor livskris, min största, och bestämde mig för att bli konstnär. jag kände att jag hade världen i mina händer och att jag var tvungen att välja annars skulle det inte bli nåt av mina drömmar. så jag bestämde mig. ambivalence can ruin your life.

min bror har fått barn. han är magisk min brorson gösta. min kompis johanna har fått en diana. eva, rasmus och bambas har också fått barn i år. vickan har precis fått sitt andra och lisa får sin tvåa i sommar.
jag och jim ockuperar vår etta med eddie. hahaha.
men jag känner mig fri. ingen brådska.
stressa mig inte. jag får som bekant panikfeber.

 

var ska jag börja?
jag har det så konstigt.
idag bråkade jag och jim och jag drog på mig första bästa jättejeansbyxan över jims spräckliga gymbyxor. och jackan och gympadojjorna och pälsmössan. och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. jag gick till kyrkan, den är bara över vägen och uppför backen. kantorn satt och övade och jag somnade i en bänk. vad är det med kyrkor och mig egentligen.

jag är så deppig och frustrerad. jag har inte målat sen i somras. jag kan inte läsa böcker eller hitta kläder i affärer.
jag vill bara börja jobba igen för jag känner mig så ful och ingenting är fint och ingenting kan vara roligt och jag saknar min identitet. och det är vinter och jag vill gå i ide och jag har ingen energi.

jag ångrar att jag inte bloggat den här hösten för det har hänt så mycket som är roligt och konstigt.

Det finns inget vackrare än ett personligt sammanbrott, att genomskåda livslögnen för att börja om på nytt.


Kom och titta på

Galleri LundhÅstrand
i samarbete med
Teater Scenario
Hantverkargatan 78 (nära fridhemsplan)
Stockholm

Mån - Fre
13.00 - 19.00

29/9 - 12/10

jag blir galen

när jim kommer hem från mexico och jag blir botad från skörbjugg (pga min enkla singelkost nudlar och fiskbullar) och ensamhet och kärlekslöshet ska vi dra igång vår genemsamma skvalleranalys-blogg. det är mitt solsken just nu.

det var jobbigt att han åkte för han distraherar mig så bra från att se allt jag inte orkar tänka på. så nu måste jag plötsligt tänka så det knakar. det blir mycket ångest och skit. men ur livskris kommer stor belöning och insikt. så är det väl? det vet jag och det är mitt andra solsken.

solsken nummer tre. jag köpte en ny almenacka idag.
jag hade en redan som jag fick av mamma i julklapp. välsigne henne! men det blev fel från början. den var liten och tjock med spiralblock. och den hade sånt tyg som är så torrt mot fingertopparna att jag ryser i benen och huvet. så jag klädde samma kväll om den i paketpapper från vietnam. allting från vietnam är supercute. det var blommor och hjärtan och duvor på paketpapperet, i mjukisfärger på vit grund. tunnt och skirt. det finaste paketpapper jag någonsin sett faktiskt. men det blev för mycket! jag började kladda på den som desperat för att få den min. men det blev bara pannkaka.
så jag klädde om den igen. denna gång i brunt omslagspapper. det såg snyggt ut. jag kunde inte låta bli att klistra på en liten adresslapp med mina uppgifter. "en liten affärsbok" tänkte jag, whatever that means.
men det blev inte lättare. jag fick ingen ordning! snart började jag kladda igen på framsidan. nåt jädra telefonnummer. nån fjantig tjej. jag saboterade för mig själv. och mycket riktigt har mitt liv bara blivit rörigare.

så idag fattade jag ett beslut.
jag släpade mig fram på spaggetiben den lilla promenaden från tinas välsignade hem i centrala umeå där jag för tillfället härbärgerar, till bokhandeln i staden utan ansikte, och hittade en svart klassisk moleskin-almenacka i a5 format, prick en sån som jag hade förra året, vilket började som ett regelrätt helvete men som snart vände och blev riktigt fantastiskt.

det kan verka litet och obetydligt men någonstans måste man börja, när man ska bli en självständig och modig människa igen. då måste man ha en almenacka som liksom symboliserar livet man vill leva: stort, proffisgt och romantiskt.

nu ska jag inte sabotera för mig själv något mer. gotta do better gilbert.

jag vill mörda den ena sidan av mig själv
den tråkiga cyniska inskränkta avundsjuka fantasilösa ängsliga gubbiga sidan
hon som inte fattar hur otroligt vackert och snyggt och spännande livet är
hur lucky hon är!
hur mycket andra människor kan ge henne

åå jag blir galen på mig när den sidan förstör för mig!

för jag är ju så kär i mitt liv och hur det varit och hur det är och framförallt hur det kommer att bli.
jag är så kär i att vara tjej att vara mig och i min man!!! min katt vår lägenhet min hjärna våra böcker allt som händer

jag tycker att det är så spännande! och att om jag kan bli annorlunda och modigare så är det nästan ofattbart bra. och jag vet ju att jag kan det.

min högsta önskan är att bli modig. det är babysteps vareviga dag. men det är lika svårt som alltid för mig att ringa. eller att mejla.
nån mejlar mig. vem som helst. jag sätter mig och skriver tillbaka och det kan ta några dagar och lite ont i magen. dom skriver tillbaka direkt. den här gången svarar jag aldrig! och det är här modiga elin måste komma in. och bara sätta fjantelin på plats!

fjärilarna i magen nästan mördar mig.
man måste göra saker som man inte vågar för att livet ska bli roligt. det är fasiken hela hemligheten. och jag vet den!

drömmarna drömmarna väcker mig tidigt på morgonen i form av eddie som biter mig och som bankar på mig och säger skärp dig skärp dig glöm oss inte. låt inte tråk-elin kväva oss.