snyggochsnell

vi var med anna och knot igår och vildbasade från klockan 14.
och jag är bakis nu: svag emlig och förbisedd men kan ändå skönja detta:
att jag gillar mig själv, jag börjar göra det på riktigt nu. börjar komma ihåg hur det känns. den riktiga känslan, den förlåtande, den varma, den icke-rastlösa, den inte irriterade. känslan av att allt kommer bli bra, hur det än blir, för att jag har mig själv.
svindlande!
inga livslögner, bara kärlek.

jag kanske kan ge från och med nu och inte bara taaa.
vill ju geeeeeee! jag har alltid velat men inte kunnat. har inte haft något att ge. har inte haft en öppen kärleksbrunn.
jag vill lääääsa skriiiiiiva njuuuuuta. härja, prata, vaaaaara. spela teater! vara högljudd! maxa! malla mig! berätta ALLT! kriga ihjäl alla blyghetstics. vara så sjukt modig att jag tappar min egen haka.
jag vill det jag vill jag vill!
har alltid bett om att få utvecklas men inget händer för när utmaningarna kommer tar jag dom inte.
jag vill göra mat till folk skälla ut folk öppna MIG och bjuuuda. åh vad jag vill kunna ge något till någon någongång!
sluta undvika närhet sluta martyroffra mig till ingens glädje. sluta välja ensamhetsalternativet alltid. tråkighetsalternativet.
jag förstår inte hur jag kunnat förvänta mig något av mina medmänniskor när jag varit så otroligt snål med mig själv.

det är så himla tacksamt att vara orädda elin för jag gillar allt då. när man släpper räddhet oro offerskap och tråkighet blir allting meningsfullt och spännande.
jag förstår deppighet, jag förstår trötta människor men jag är så förbi det! BYEGONS!
när man gillar sig själv är det inte längre aktuellt att ha tråkigt.

alltså.
luuuv.
som jag får. vill jag ge tillbaka.
och hemligheten är: fejk it til you make it.
och såklart: att bo med sin stora kärlek så man blir lika trygg som man var när man var liten och bäst i världen och tog alla utmaningar och växte flera meter om dagen.

liksom jag känner mig så snygg och 26!