skrik och panik
var ska jag börja?
jag har det så konstigt.
idag bråkade jag och jim och jag drog på mig första bästa jättejeansbyxan över jims spräckliga gymbyxor. och jackan och gympadojjorna och pälsmössan. och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. jag gick till kyrkan, den är bara över vägen och uppför backen. kantorn satt och övade och jag somnade i en bänk. vad är det med kyrkor och mig egentligen.
jag är så deppig och frustrerad. jag har inte målat sen i somras. jag kan inte läsa böcker eller hitta kläder i affärer.
jag vill bara börja jobba igen för jag känner mig så ful och ingenting är fint och ingenting kan vara roligt och jag saknar min identitet. och det är vinter och jag vill gå i ide och jag har ingen energi.
jag ångrar att jag inte bloggat den här hösten för det har hänt så mycket som är roligt och konstigt.
