snyggochsnell

Det finns inget vackrare än ett personligt sammanbrott, att genomskåda livslögnen för att börja om på nytt.


Kom och titta på

Galleri LundhÅstrand
i samarbete med
Teater Scenario
Hantverkargatan 78 (nära fridhemsplan)
Stockholm

Mån - Fre
13.00 - 19.00

29/9 - 12/10

jag blir galen

när jim kommer hem från mexico och jag blir botad från skörbjugg (pga min enkla singelkost nudlar och fiskbullar) och ensamhet och kärlekslöshet ska vi dra igång vår genemsamma skvalleranalys-blogg. det är mitt solsken just nu.

det var jobbigt att han åkte för han distraherar mig så bra från att se allt jag inte orkar tänka på. så nu måste jag plötsligt tänka så det knakar. det blir mycket ångest och skit. men ur livskris kommer stor belöning och insikt. så är det väl? det vet jag och det är mitt andra solsken.

solsken nummer tre. jag köpte en ny almenacka idag.
jag hade en redan som jag fick av mamma i julklapp. välsigne henne! men det blev fel från början. den var liten och tjock med spiralblock. och den hade sånt tyg som är så torrt mot fingertopparna att jag ryser i benen och huvet. så jag klädde samma kväll om den i paketpapper från vietnam. allting från vietnam är supercute. det var blommor och hjärtan och duvor på paketpapperet, i mjukisfärger på vit grund. tunnt och skirt. det finaste paketpapper jag någonsin sett faktiskt. men det blev för mycket! jag började kladda på den som desperat för att få den min. men det blev bara pannkaka.
så jag klädde om den igen. denna gång i brunt omslagspapper. det såg snyggt ut. jag kunde inte låta bli att klistra på en liten adresslapp med mina uppgifter. "en liten affärsbok" tänkte jag, whatever that means.
men det blev inte lättare. jag fick ingen ordning! snart började jag kladda igen på framsidan. nåt jädra telefonnummer. nån fjantig tjej. jag saboterade för mig själv. och mycket riktigt har mitt liv bara blivit rörigare.

så idag fattade jag ett beslut.
jag släpade mig fram på spaggetiben den lilla promenaden från tinas välsignade hem i centrala umeå där jag för tillfället härbärgerar, till bokhandeln i staden utan ansikte, och hittade en svart klassisk moleskin-almenacka i a5 format, prick en sån som jag hade förra året, vilket började som ett regelrätt helvete men som snart vände och blev riktigt fantastiskt.

det kan verka litet och obetydligt men någonstans måste man börja, när man ska bli en självständig och modig människa igen. då måste man ha en almenacka som liksom symboliserar livet man vill leva: stort, proffisgt och romantiskt.

nu ska jag inte sabotera för mig själv något mer. gotta do better gilbert.