gammelpaniken
jag vill ju skriva också.
mycket!
vill alltid skriva när jag är ledsen. men jag är trött på att läsa om det efteråt. samma sak när jag är extatisk.
det är en röra. men det är det inte. egentligen har jag nog aldrig haft bättre koll.
för jag vet exakt varför jag skriver nu och varför jag känner mig lost. det är för att jag inte vill gå och lägga mig.
och det är för att jag ska åka till umeå imorgon. för varje gång jag ska resa får jag grov ångest.
allting i mig säger nej åk inte. stanna. gör ingenting istället.
det spelar inte roll vart jag ska egentligen.
jag har börjat skjuta på resorna. en dag två dagar en vecka. köper mig tid. men det är bara att skita i för febern släpper inte. sen när jag åker känner jag mig som kung och älskar det. detta vet jag också. som vanligt måste jag vara modigare än vad jag är för att sen kamma in belöningen.
jag var knappt hemma förra året känns det som. jag var faktiskt inte det.
jag var i göteborg, paris, vietnam en månad, skogsnäs, skåne, jämtland, årsunda, skärgården 6 veckor, venedig, sen wien i tre månader. sen var det 2010 och jag har varit i wien en månad, till göteborg två gånger och till umeå två gånger. och till årsunda två gånger.
och jag är så trött på att ha resfeber. jag älskar att vara hemma. har börjat jobba hemma också, och det funkar! börjar få så svårt att se anledningar till att röra på mig.
och vi är uppsagda men bor kvar i lägenheten. för jag tog upp kampen. mitt i all resfeber alla ansökningar och allt tog jag upp kampen tillsammans med hyresgästföreningen.
vi vet inte om vi får bo kvar än men jag hittade också jims poäng i hsb där han stått i kö i 25 år utan att han visste. det upptäckte jag. jag kan vara duktig om jag gör mitt bästa.
karin sa idag att hon tänkt på hur målinriktad jag varit så länge. att jag alltid vetat vad jag vill göra och hållt den styrningen. det är sant. blev så glad att någon märkt. jag bestämde mig när jag var 13 år. jag hade en stor livskris, min största, och bestämde mig för att bli konstnär. jag kände att jag hade världen i mina händer och att jag var tvungen att välja annars skulle det inte bli nåt av mina drömmar. så jag bestämde mig. ambivalence can ruin your life.
min bror har fått barn. han är magisk min brorson gösta. min kompis johanna har fått en diana. eva, rasmus och bambas har också fått barn i år. vickan har precis fått sitt andra och lisa får sin tvåa i sommar.
jag och jim ockuperar vår etta med eddie. hahaha.
men jag känner mig fri. ingen brådska.
stressa mig inte. jag får som bekant panikfeber.
mycket!
vill alltid skriva när jag är ledsen. men jag är trött på att läsa om det efteråt. samma sak när jag är extatisk.
det är en röra. men det är det inte. egentligen har jag nog aldrig haft bättre koll.
för jag vet exakt varför jag skriver nu och varför jag känner mig lost. det är för att jag inte vill gå och lägga mig.
och det är för att jag ska åka till umeå imorgon. för varje gång jag ska resa får jag grov ångest.
allting i mig säger nej åk inte. stanna. gör ingenting istället.
det spelar inte roll vart jag ska egentligen.
jag har börjat skjuta på resorna. en dag två dagar en vecka. köper mig tid. men det är bara att skita i för febern släpper inte. sen när jag åker känner jag mig som kung och älskar det. detta vet jag också. som vanligt måste jag vara modigare än vad jag är för att sen kamma in belöningen.
jag var knappt hemma förra året känns det som. jag var faktiskt inte det.
jag var i göteborg, paris, vietnam en månad, skogsnäs, skåne, jämtland, årsunda, skärgården 6 veckor, venedig, sen wien i tre månader. sen var det 2010 och jag har varit i wien en månad, till göteborg två gånger och till umeå två gånger. och till årsunda två gånger.
och jag är så trött på att ha resfeber. jag älskar att vara hemma. har börjat jobba hemma också, och det funkar! börjar få så svårt att se anledningar till att röra på mig.
och vi är uppsagda men bor kvar i lägenheten. för jag tog upp kampen. mitt i all resfeber alla ansökningar och allt tog jag upp kampen tillsammans med hyresgästföreningen.
vi vet inte om vi får bo kvar än men jag hittade också jims poäng i hsb där han stått i kö i 25 år utan att han visste. det upptäckte jag. jag kan vara duktig om jag gör mitt bästa.
karin sa idag att hon tänkt på hur målinriktad jag varit så länge. att jag alltid vetat vad jag vill göra och hållt den styrningen. det är sant. blev så glad att någon märkt. jag bestämde mig när jag var 13 år. jag hade en stor livskris, min största, och bestämde mig för att bli konstnär. jag kände att jag hade världen i mina händer och att jag var tvungen att välja annars skulle det inte bli nåt av mina drömmar. så jag bestämde mig. ambivalence can ruin your life.
min bror har fått barn. han är magisk min brorson gösta. min kompis johanna har fått en diana. eva, rasmus och bambas har också fått barn i år. vickan har precis fått sitt andra och lisa får sin tvåa i sommar.
jag och jim ockuperar vår etta med eddie. hahaha.
men jag känner mig fri. ingen brådska.
stressa mig inte. jag får som bekant panikfeber.
Kommentarer
Trackback
